lifeoft

Jag hade en riktigt bra kväll igår. Jag är förvånad själv faktiskt. Jag brukar sällan tycka att det är kul på krogen, men igår kväll var det sjukt kul att gå ut. Angelica messar och frågar om jag ska ut. Jag var duktig och svarade nej, jag har inge sprit. Får som svar : WTF! Är det bara därför?? Ett samlag ( samtal ) senare hade jag nästan en liter HB så nu börjar festen! Eftersom att jag knappt åt på hela dagen igår behövdes det inte många droppar för att jag skulle bli full. Drack tilloch med jäger och det slutade inte i katastrof. Måste bero på det underbara sällskapet. Hör och häpna, Johanna och Angelica fick mig fan att dansa. Tror juh knappast att det såg bra ut, men jag var på dansgolvet iallafall.

Min mage skriker efter en fet och äcklig bakispizza. Mums! Att inte Diana vaknar av min vrålande mage fattar jag inte.

                               

                                                            Over and out!

Jag kommer inte ihåg sist jag var själv hemma. Det är nog månader sen sist och jag vet inte om jag tycker att det är skönt eller om det kanske är lite läskigt. Lite av båda kan de vara.

Alla småljud jag hör, alla ryck katterna får, gör att jag sprätter till. Det är bara jag i lägenheten och det borde därför vara tyst, men det är som om att jag har glömt att katterna låter jävligt mycke. Sovrumsdörren kändes som om den bara gjorde denna ensamhet mer påtaglig. Så jag tog och plockade upp alla kläder från sovrumsgolvet och öppnade upp dörren för att ge katterna en chans till ( dom har pissat i sovrummet förut ) att få vara här inne. Dock gillar inte Chilli denna idé, det är hennes säng, tycker hon, så min lilla minipolis jagar snabbt ner alla katter som försöker att lägga sig i hennes säng.

Skaburbian Collective är en sjukt bra grupp iallfall. Hörde dom för första gången igår kväll hemma hos en kompis, och jag har nog lyssnat på dom nonstopp sen dess. Tyvärr finns inte deras äldre skiva på Spotify, så jag måste vänta på att jag får den brända skivan av ...

Det känns som om att det är ett helt meningslöst inlägg, men det händer sjukt lite i mitt liv just nu. Och det lilla som faktiskt händer kan jag inte skriva om här. Borde egentligen börja skriva riktig dagbok igen, där jag får ur mig allt jag inte kan/vill dela med er få, men trogna läsare.

Klockan rinner iväg från mig, den har redan  blivit 03:50, och det är dax att lägga sig. Men jag ser på morgondagen med ljus och hopp. Önskar verkligen att ni känner samma sak.

Over and out!

Måste lugna ner mig med alkoholen nu. Har blivit en blöt början på det nya året. Jag tror fan att jag har druckit mer detta år än vad jag gorde på hela förra året. Så nu ska jag köra en vit månad, fast Diana fyller juh 20 på torsag, så jag kanske måste dricka då. Men efter det blir det vitt för min del.

Mimmi, Humi och Zid har varit här. Dom åkte igår, så det har varit en bra vecka. Men ni ska inte tro att jag blev själv efter att dom åkte nej då, pappa kom igår morse. Så han blir nog här tills nästa vecka. Men jag ska juh ändå vara i skolan på dagarna så för mig är det lugnt.

Note to my self: Sköt skolan nu detta år!

Over and out!

Hur skulle världen se ut om vi människor inte KUNDE ljuga. Om det faktiskt skulle vara tekniskt omöjligt att ljuga. Det skulle inte finnas några relioner, inga falska förhoppningar, bara sanningar. Skulle det göra jorden till en bättre plats eller skulle vi bara må dåligt av det.? The Invention of Lying (en film) handlar om just detta.

På senaste tiden har jag kännt mig allt mer och mer ensam. Det känns som att jag duger när det inte finns något bättre att göra, jag finns bara här för att ge tak över huvudet så att säga. Dom ler och låtsas att jag är en vän, men när sanningen kommer fram, så är det det raka motsatta. Jag är inte så bra och snäll som jag tror. Jag är en falsk och egoistisk människa som bara tänker på mig själv och gör bara saker som gynnar mig. Jag känner mig sviken och missförstådd. Är jag verkligen en sådan människa? Har jag ljugit så bra, att jag lyckats lura mig själv? När är det min tur att må bra, min tur att vara lycklig. Jag ångrar massor av saker som jag har gjort, eller ångrar är kanske fel att säga. Det är slöseri med energi på att ångra saker man har gjort, men jag önskar ibland att jag hade gjort vissa saker annorlunda. Jag önskar att jag kunde säga ifrån och ståpå mig, istället för att låta folk trampa på mig. Ska det kanske bli mitt nyårs löfte? Att lära mig stå upp för mig själv. Det låter bra, men jag kommer nog fega ur som vanligt, så blir det alltid. Jag förlåter och skiter i mig själv till sist.

Jag är så otroligt vilsen.

Over and out!