Yeeha!







Over and out!

En trasig själ till salu..

Jag kan inte sluta gråta. Det har nu gått två timmar sen jag grät sist, men jag känner hur den sitter i halsen. Vad det beror på vet jag inte, men sedan igår kväll har jag gråtit oavbrutet i stort sätt. Jag lyckades somna i några timmar, av utmattning, och jag trodede verkligen att det skulle hjälpa mig. Men det första jag gör när jag vaknar är att börja grina igen. Vad fan är det för fel på mig? Hur mycke tårar kan en människa ha? Jag mår så otroligt dåligt och jag kan inte göra något åt det, för jag vet inte vad det är som gör att jag mår så här. Skolan blir lidande och stackars Diana får stå ut med mina enorma humörsvängningar.

Min trasiga själ är nu till salu. Orkar inte känna längre. Orkar inte vara vaken men jag orkar inte sova heller. I flera år har jag försökt att laga min själ med silvertejp, men det håller inte ihop den längre nu. Kanske skulle mitt liv se annorlunda ut idag om jag hade sökt hjälp för min depression redan från början. Mitt liv rasade samman när jag blev uppsagd. Sedan dess har jag mått så här. Kanske inte riktigt i denna utsräckning, men mer eller mindre. Jag har förlorat mig helt. Jag har varit glad under längre stunder, men det blir allt mer sällan numera. Kan vara någon timme om dagen som jag kan le, men det är inte mer än så. Jag försöker att hålla skenet uppe, jag ler och är trevligt när jag inte är hemma, men så fort jag kommer hem bryter jag ihop fullständigt. Det behövs bara att jag tappar en gaffel i golvet, så kommer tårarna. Jag orkar inte med mig själv längre. Den jag kanske borde ha gjort slut med är mig själv. Önskar verkligen att jag kunde vara en annan människa. Jag vill inte vara jag längre. Jag är psykiskt utmattad, jag orkar inte längre.

Over and out!


Jag får ångest

Det är sant. jag kan/brukar få ångest när jag tänker på min blogg.. Hur ska jag skriva? Vad ska jag skriva om? Varför ska jag skriva? Själva tanken när jag skaffade bloggen var att jag skulle skriva till mig själv. Inte för läsaren, utan för mig själv. Och av någon anledning, så började jag skriva för andras skull. Och det var där min bloggångest föddes. Om jag inte skriver på ett tag så har jag svårt att börja igen, jag skämms lilksom,  för jag vet inte om jag ska be om ursäkt till ni stackare som faktiskt inte har något liv och läser min blogg. Men jag har lovat mig själv att jag ska börja skriva till mig själv igen.

Vilken jävla natt allså. D & T var ut igår. D ringer till mig helt jävla hysteriskt och säger att T ( som inte kommer från Östersund) har lämnat henne på krogen. Han drog bara. Jaha, tänker jag.. Jag ringer upp T och frågar vart han är. Svaret blir såklart "jag vet inte. Det är en stor jävla grön gran här. Vart är jag?" Ja du, vart är du tänker jag. Han tyckte att han skulle gå från stan å hem till mig för att hämta sina saker och sedan ta ett tåg hem. Okej.. Vid denna tid är kl 02:20. 02:50 hoppar D in i en taxi och ska leta upp T. Han hittas i Lugnvik! Du gick åt fel håll vännen, men till Torvalla kommer dom, som nog alla i hela Torvalla kan intyga, för det hördes kan jag lova. Skrik och bråk till kl 05 kanske. Jävla fyllecirkus. Dock inte riktigt lika drastiskt som förra helgen...

Jag var på fest hon Angel. Full blev jag kan jag lova, och satan vad kul jag hade. Men som vissa vet, när jag blir fullast, så ska jag hem. Så jag knatade hem, la mig i sängen och dog. Jag vaknar av att det är sjukligt jävla liv och skrik i hallen. Jag kollar på Markus och Diana som låg brevid mig i sängen, inte en min rörde dom. Inbillar jag mig bara att det är folk i min hall? Smyger ut för att kolla om rösterna jag hör är på riktigt.. (ja jag var sjukt packad vid detta laget)  Phu.. Det var på riktigt. Men vänta! Vad fan gör Angel och hennes kille i MIN hall och bråkar? Hur fan tog dom sig in? Varför springer Angel in i min walk-in? VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER??
Jag flippar ur, skriker nått i stil med att jag är full, trött och att dom inte ska mess whit me!! Angel hade klättrat upp för ställningen som står runt huset, tagit sig in på min balkong och gått in. VA? Fylleskada.. ! När jag väl får ut bråkstakarna, vänder jag mig om och tittar in i vardagsrummet, vilka är det där som ligger i min soffa och på min röda fluffmatta? Var dom där när jag la mig? Nej, det tror jag inte. Jag går lite närmare för att kolla vilka det är. Dudda och Monica.. Jaha.. Men hur tog dom sig in? Har jag släppt in dom? Nej det hade jag inte, dom klättrade upp på framsidan av huset och tog ytterdörren in. Ett asgarv utbryter från mig och jag går och dör igen.

Nu när jag tänker på det, så är det helt sjukt kul. Men just då var det inte så kul. Hur trög kan en människa bli av alkohol? Nej Tessan, dax att lugna sig med spriten. Spriten.. Undrar om jag drack upp allt eller om den blev kvar hos Angel? Måste kollas upp.

Over and out!

Mjukisbyxan

Fan oxå! Jävla Tobbe! Jag träffade Dianas kille igår, och han har redan planterat tankar i min hjärna. Han började prata om mjukisbyxor. Och ja absolut! för mjukisbyxor, men jag har alltid haft på mig dom vid alla tillfällen. Om jag ska ner på stan, mjukis på. Om jag ska på jobbet, mjukis på. Men då sa Tobbe, om man har på dom jämt så tappar dom juh just den där speciella känslan. Den där myskänslan som man faktiskt får när byxorna är på. Det är fan som han sa, att oavsett din storlek, om du tar på dig ett par mjukisbyxor, så känner du dig i rätt bra form ändå. Dom sitter juh inte så tajt..

Och jag har gått och tänkt på detta i ett dygn nu. Och jag kan inte annat göra än att falla för hans teori. Den är fan felfri.!

Just nu sitter jag brevid fröken Mjukisbyxa 2009! Spännande att känna en kändis. Det är inte alla som gör.. Tyvärr är det bara jag som vet att hon är känd..än. Det är allså Angel som är den ovannämnda. Hon har haft sina mjukisar i veckor nu.. Jag tror absolut att hon har tvättat dom ganska regelbundet, för dom ser inte skitiga ut eller så, men då började jag fundera om hon får den där känslan när hon tar på sig sina mjukisbyxorna på morgonen. Jag tror inte det, för jag hade gjort det.. Men bara för att jag hade gjort det så måste juh inte hon göra det, alla är juh olika. Men jag tror det, i smyg.. Shyy...!



Over and out!

RSS 2.0