lifeoft

Ur mina ( dvs Dianas ) högtalare strömmar det ljuva toner med Charta 77. Och för er som inte vet vilka det är, slå upp det. Det var säkert 3 år sedan jag lyssnade på dom senast, och det hade nog säkert gått 3 år till om inte Isolde började prata om dom här om dagen. Då var ju bara frågan, vart har jag lagt dom skivorna? Några minuter hade jag dom i min hand. Du må säga att jag har det rörigt i "gästrummet" men jag kallar det organiserat kaos.

Så nu har jag lite nostalgitripp och känner hur kaffet värmer upp mig innefrån.

Och det är inte en enda som har svarat på annonsen på Haldan. Vad fan liksom?! Jag begär juh inte miljonbelopp utan 1500:- och det är med terrarium och allt. Kom igen jävla surjämtar. Han är juh den bästa ormen som finns i hela världen. Man kan inte hata honom, det är vetenskapligt bevisat. Många av mina vänner var/är ormrädd. Men när dom har fått sett och kännt på honom, har dom faktiskt ändrat uppfattning. Dom har kanske inte blivit botade och vill skaffa en egen orm, men dom är inte lika rädda nu.

Snart får jag fin besök, Isolde kommer över med Juliette? ( Chillis hundkompis ) så ska vi dricka lite kaffe och snacka skit. Kanske blir lite Guitar Hero också. HAHA!! Jo just det ja. Jag har juh inte berättat, jag har gått från medium till hard. Mycket stolt. Inte för att det går så bra, men jag vågade ta klivet och spela på hard.



Over and out!

Jag hade en riktigt bra kväll igår. Jag är förvånad själv faktiskt. Jag brukar sällan tycka att det är kul på krogen, men igår kväll var det sjukt kul att gå ut. Angelica messar och frågar om jag ska ut. Jag var duktig och svarade nej, jag har inge sprit. Får som svar : WTF! Är det bara därför?? Ett samlag ( samtal ) senare hade jag nästan en liter HB så nu börjar festen! Eftersom att jag knappt åt på hela dagen igår behövdes det inte många droppar för att jag skulle bli full. Drack tilloch med jäger och det slutade inte i katastrof. Måste bero på det underbara sällskapet. Hör och häpna, Johanna och Angelica fick mig fan att dansa. Tror juh knappast att det såg bra ut, men jag var på dansgolvet iallafall.

Min mage skriker efter en fet och äcklig bakispizza. Mums! Att inte Diana vaknar av min vrålande mage fattar jag inte.

                               

                                                            Over and out!

Jag kommer inte ihåg sist jag var själv hemma. Det är nog månader sen sist och jag vet inte om jag tycker att det är skönt eller om det kanske är lite läskigt. Lite av båda kan de vara.

Alla småljud jag hör, alla ryck katterna får, gör att jag sprätter till. Det är bara jag i lägenheten och det borde därför vara tyst, men det är som om att jag har glömt att katterna låter jävligt mycke. Sovrumsdörren kändes som om den bara gjorde denna ensamhet mer påtaglig. Så jag tog och plockade upp alla kläder från sovrumsgolvet och öppnade upp dörren för att ge katterna en chans till ( dom har pissat i sovrummet förut ) att få vara här inne. Dock gillar inte Chilli denna idé, det är hennes säng, tycker hon, så min lilla minipolis jagar snabbt ner alla katter som försöker att lägga sig i hennes säng.

Skaburbian Collective är en sjukt bra grupp iallfall. Hörde dom för första gången igår kväll hemma hos en kompis, och jag har nog lyssnat på dom nonstopp sen dess. Tyvärr finns inte deras äldre skiva på Spotify, så jag måste vänta på att jag får den brända skivan av ...

Det känns som om att det är ett helt meningslöst inlägg, men det händer sjukt lite i mitt liv just nu. Och det lilla som faktiskt händer kan jag inte skriva om här. Borde egentligen börja skriva riktig dagbok igen, där jag får ur mig allt jag inte kan/vill dela med er få, men trogna läsare.

Klockan rinner iväg från mig, den har redan  blivit 03:50, och det är dax att lägga sig. Men jag ser på morgondagen med ljus och hopp. Önskar verkligen att ni känner samma sak.

Over and out!

Måste lugna ner mig med alkoholen nu. Har blivit en blöt början på det nya året. Jag tror fan att jag har druckit mer detta år än vad jag gorde på hela förra året. Så nu ska jag köra en vit månad, fast Diana fyller juh 20 på torsag, så jag kanske måste dricka då. Men efter det blir det vitt för min del.

Mimmi, Humi och Zid har varit här. Dom åkte igår, så det har varit en bra vecka. Men ni ska inte tro att jag blev själv efter att dom åkte nej då, pappa kom igår morse. Så han blir nog här tills nästa vecka. Men jag ska juh ändå vara i skolan på dagarna så för mig är det lugnt.

Note to my self: Sköt skolan nu detta år!

Over and out!

Hur skulle världen se ut om vi människor inte KUNDE ljuga. Om det faktiskt skulle vara tekniskt omöjligt att ljuga. Det skulle inte finnas några relioner, inga falska förhoppningar, bara sanningar. Skulle det göra jorden till en bättre plats eller skulle vi bara må dåligt av det.? The Invention of Lying (en film) handlar om just detta.

På senaste tiden har jag kännt mig allt mer och mer ensam. Det känns som att jag duger när det inte finns något bättre att göra, jag finns bara här för att ge tak över huvudet så att säga. Dom ler och låtsas att jag är en vän, men när sanningen kommer fram, så är det det raka motsatta. Jag är inte så bra och snäll som jag tror. Jag är en falsk och egoistisk människa som bara tänker på mig själv och gör bara saker som gynnar mig. Jag känner mig sviken och missförstådd. Är jag verkligen en sådan människa? Har jag ljugit så bra, att jag lyckats lura mig själv? När är det min tur att må bra, min tur att vara lycklig. Jag ångrar massor av saker som jag har gjort, eller ångrar är kanske fel att säga. Det är slöseri med energi på att ångra saker man har gjort, men jag önskar ibland att jag hade gjort vissa saker annorlunda. Jag önskar att jag kunde säga ifrån och ståpå mig, istället för att låta folk trampa på mig. Ska det kanske bli mitt nyårs löfte? Att lära mig stå upp för mig själv. Det låter bra, men jag kommer nog fega ur som vanligt, så blir det alltid. Jag förlåter och skiter i mig själv till sist.

Jag är så otroligt vilsen.

Over and out!

Jag kan inte sluta gråta. Det har nu gått två timmar sen jag grät sist, men jag känner hur den sitter i halsen. Vad det beror på vet jag inte, men sedan igår kväll har jag gråtit oavbrutet i stort sätt. Jag lyckades somna i några timmar, av utmattning, och jag trodede verkligen att det skulle hjälpa mig. Men det första jag gör när jag vaknar är att börja grina igen. Vad fan är det för fel på mig? Hur mycke tårar kan en människa ha? Jag mår så otroligt dåligt och jag kan inte göra något åt det, för jag vet inte vad det är som gör att jag mår så här. Skolan blir lidande och stackars Diana får stå ut med mina enorma humörsvängningar.

Min trasiga själ är nu till salu. Orkar inte känna längre. Orkar inte vara vaken men jag orkar inte sova heller. I flera år har jag försökt att laga min själ med silvertejp, men det håller inte ihop den längre nu. Kanske skulle mitt liv se annorlunda ut idag om jag hade sökt hjälp för min depression redan från början. Mitt liv rasade samman när jag blev uppsagd. Sedan dess har jag mått så här. Kanske inte riktigt i denna utsräckning, men mer eller mindre. Jag har förlorat mig helt. Jag har varit glad under längre stunder, men det blir allt mer sällan numera. Kan vara någon timme om dagen som jag kan le, men det är inte mer än så. Jag försöker att hålla skenet uppe, jag ler och är trevligt när jag inte är hemma, men så fort jag kommer hem bryter jag ihop fullständigt. Det behövs bara att jag tappar en gaffel i golvet, så kommer tårarna. Jag orkar inte med mig själv längre. Den jag kanske borde ha gjort slut med är mig själv. Önskar verkligen att jag kunde vara en annan människa. Jag vill inte vara jag längre. Jag är psykiskt utmattad, jag orkar inte längre.

Over and out!

Snusen ligger på sin plats under läppen och kaffeglasen står stor och stolt brevid mig. Lägenheten luktar syrén och jag ska snart fixa det sista i vardagsrummet. Jag vaknade strax innan 09 idag, och jag hade 5 minuter på mig att klä mig, fixa håret och ut med Chilli. Jag sket i att stressa och tog min tid istället. Så summan blev, ingen skola idag. Och för att jag inte ska få ångest och tycka att jag har kastat bort en hel dag av mitt liv, så städade jag lägenheten. Det var välbehövligt kan jag lova. Så ingen mer surpiss lukt. Vet inte vad det var som luktade, men jag har fått bort den iaf.

Slurk..Mums med kaffe. 

Jag är smart jag. Bara så att ni vet det. Jag har enmassa jävla örhängen som ligger lite varstans för att jag inte har något bra ställe att hänga upp dom på. Så jag tog och slängde upp ett snöre efter väggen i badrummet där jag kan hänga mina vackra smycken. Mycket bra tycker jag. Sen har vi ett nytt ( egentligen gammalt )  duschdraperi i badrummet nu. Knallrött! Det gillar vi på facebook *klick*.

Over and out! 

Jag vill göra en radikal förändring, men jag vet inte vad. Jag skulle verkligen vilja fixa dreads, men jag vet ingen som kan göra dom bra. För att löshår är inte något problem, men det är just den lilla, men dock viktiga detaljen att hitta någon som kan göra dom. Röda kanske? Eller blandat rött och mörkbrunt.. Det skulle nog kunna funka.
Tessan med dreadsen, ja, varför inte liksom.

På fredag blir det fest hos Angel. Kan bli kul. Det är första helgen på läänge som jag är hundledig, lite konstigt att inte behöva tänka på henne en hel helg. Men hon kommer att ha så mycket bus för sig hos M så det går ingen nöd på henne.

Inflamation i tandköttet. Skönt? Nej det kan jag lova att det inte är. Men det är juh så när tandläkarhelvetet vägrar lyssna på en. Jag sa det till dom sist jag fick problem med visdomstanden (den sista jag har kvar) dra ut skiten, men nej det gör inte dom får jag bara till svar. Utan den måste få växa fram av sig själv. Men den har juh för helvete ingen plats att växa fram på! Det är fullt! Så juh mer den kommer fram, juh mer sne kommer mina tänder att bli. Att dom aldrig kan lära sig att lyssna.

Det luktar fan surpiss i vardagsrummet, inte okej! Och jag skulle ner te tvättstugan nyss, för jag såg att den var ledig, men då ä'r det någon snabb liten vessla som har hunnit smita sig in dit före mig. :@ Men jag har satt Diana i span, för att se om den blir ledig till natten. Har inte ens ett par rena trosor. Detta är skandal! 


Snart är det jul igen, vem blir fullast detta år?   

Over and out!

Jag har legat hemma i feber nu i tre dagar. Jag tror helt ärligt att jag har fått liggsår. Viss är det skönt att ligga nerbäddad i soffan, under täcket, men inte i tre dagar. Stackars Chilli har inte fått en långpromenad på dagar och jag är så rastlös. Just nu så är jag feberfri. Men jag skulle kunna sätta pengar på att febern kommer tillbaka i natt eller i morgon. Så brukar det alltid vara tycker jag. Du har feber och första feberfria dagen så gör du något, som du kanske kunde ha väntat med en dag, sen är febern tillbaka. Men nej du, inte denna gång. Denna gång ska jag ta det lungt. Men till rubriken i detta inlägg, jag har som sagt legat hemma nu, ensam. Och det är just det där med den ensamma delen jag tycker känns jobbig. 

Jag vill vara kär. Jag vill känna den där känslan i magen, jag vill känna hur hela kroppen pirrar och hur fjärilarna i magen flyger hejvilt. Jag trodde att jag skulle njuta av att vara singel, vilken är ganska skönt, men det är ganska skönt att ha någon också. Jag blir faktiskt avundsjuk på kära människor. Deras blickar, deras leenden till varandra. Jag vill hitta det igen. Men hur hittar man den? Hur hittar man den stora kärleken? 

Jag som alltid har sagt att jag aldrig vill gifta mig eller ha barn, har faktiskt börjat komma in på andra tankar. Jag vill ha barn och jag skulle nog kunna gifta mig. Vad har hänt med mig? Har jag blivit vuxen nu? Ja, det är kanske som dom sägen, vid 22 år, är du vuxen. Och med dom menar jag mig. ;) 

Snart kommer Diana och Jessica hit, dom har varit på bio inatt. Subborna har sett nya Twiligt. Jag skulle egenligen ha sett den med Jessica, emn så naturligtvis skulle jag bli sjuk, så då fick Diana gå istället. Fast det är inte mer än rätt, eftersom att Jessica köpte biljetterna till dom först men Diana åkte till Örebro så.. Men nu är hon hemma, och allt återgår till det normala igen.  

Over and out!