lifeoft

Jag har legat hemma i feber nu i tre dagar. Jag tror helt ärligt att jag har fått liggsår. Viss är det skönt att ligga nerbäddad i soffan, under täcket, men inte i tre dagar. Stackars Chilli har inte fått en långpromenad på dagar och jag är så rastlös. Just nu så är jag feberfri. Men jag skulle kunna sätta pengar på att febern kommer tillbaka i natt eller i morgon. Så brukar det alltid vara tycker jag. Du har feber och första feberfria dagen så gör du något, som du kanske kunde ha väntat med en dag, sen är febern tillbaka. Men nej du, inte denna gång. Denna gång ska jag ta det lungt. Men till rubriken i detta inlägg, jag har som sagt legat hemma nu, ensam. Och det är just det där med den ensamma delen jag tycker känns jobbig. 

Jag vill vara kär. Jag vill känna den där känslan i magen, jag vill känna hur hela kroppen pirrar och hur fjärilarna i magen flyger hejvilt. Jag trodde att jag skulle njuta av att vara singel, vilken är ganska skönt, men det är ganska skönt att ha någon också. Jag blir faktiskt avundsjuk på kära människor. Deras blickar, deras leenden till varandra. Jag vill hitta det igen. Men hur hittar man den? Hur hittar man den stora kärleken? 

Jag som alltid har sagt att jag aldrig vill gifta mig eller ha barn, har faktiskt börjat komma in på andra tankar. Jag vill ha barn och jag skulle nog kunna gifta mig. Vad har hänt med mig? Har jag blivit vuxen nu? Ja, det är kanske som dom sägen, vid 22 år, är du vuxen. Och med dom menar jag mig. ;) 

Snart kommer Diana och Jessica hit, dom har varit på bio inatt. Subborna har sett nya Twiligt. Jag skulle egenligen ha sett den med Jessica, emn så naturligtvis skulle jag bli sjuk, så då fick Diana gå istället. Fast det är inte mer än rätt, eftersom att Jessica köpte biljetterna till dom först men Diana åkte till Örebro så.. Men nu är hon hemma, och allt återgår till det normala igen.  

Over and out!